´
Jag brukar faktiskt inte skiva på det här sätter här i bloggen. Men nu så tänkte jag för omväxlingsskull så gör jag det ändå.
Lite svårt att komma på en bra början bara.
Efter åratal så blev vi som en person. Vi gjorde allt tillsammans. Vi kunde prata om allt med varandra. Det kunde vara vad som helst, gott och ont. Vi litade på varandra till 100%.
Det stannade mellan oss. Nu vet jag inte riktigt vart vi står. Det kom en tredje person.. Och nu vet jag inte riktigt vad jag ska säga. Den två första personerna har glidit isär. En ganska bra bit och jag får säga det själv. Det där med att vara ärlig, förtroende är inte lika starkt mellan oss som det en gång var.
Vi har så mycket fina minnen tillsammans som jag aldrig kommer lägga bakom mig. Jag var faktiskt inställd på flera oförglömliga minnen med dig.
Jag vet att våran tid inte är slut än, men jag vet också att det inte samma som förut. Det roliga är att det är inte den tredje personen som har "gjort" så att vi har glidit isär. Det är faktiskt du som har struntat att vara ärlig stället för att säga som det är. För du vet att ärlighet varar längst. Och självklart är det inte bara ditt fel. Men jag orkar faktiskt inte hunda. Jag tycker att det är tråkigt bara när folk slutar höra av sig pga en person. Eller slutar att vara ärlig. Jag känner mig faktiskt bortglömd. Det känns som att jag, får att vara en av dem personerna som du alltid pratade med, varje dag. Har blivit den som du bara hör av dig till ibland..
Jag tycker att det är synd, med tanken på att vi har planerat saker som vi skulle ha gjort..
