Alma Ekström

Frågan lyder såhär: Hur mycket jobbar du egentligen? Är du aldrig i stallet längre?

 

Svar:Tråkigt att få anonyma kommentarer måste börja med å säga. Men men, säkert många som undrar detta. 

Just nu jobbar jag runt 70 timmar i veckan, vilket är för mycket enligt regler/avtal. 

Jag har kommit in i det och tycker knappt att det är jobbigt längre. jag är van att komma hem vid 6-7 tiden, äta, duscha sen sova. upp vid 6, börjar jobba 7. Sen är det samma visa igen. Jag är glad att jag har mitt jobb, jag älskar mina jobbarkompisar. Har aldrig trivts såhär bra på en arbetsplats som jag gör just nu. 

jag har jobbat på blues i två månader och redan efter 2 veckor va jag inne i gänget. Tog en after work förra veckan och fick höra då att jag va väldigt omtyckt av alla. Riktigt roligt faktiskt. 

Något som inte alls är lika roligt är att jag inte har tid att göra de jag älskar mest av allt. Ni alla vet vad det är, hästar. Jag har inte varit i ett stall på över 3 veckor. Det knyter sig i hjärtat då jag saknar mina älskade stallkompisar så otroligt mycket. Vi va en familj. Så svaret på frågan är: nej, jag är inte i stallet något mer. Som det ser ut nu så har jag inte tid att sitta och åka fram och tillbaka mellan Tungelsta, stan och jakan. Tyvärr, det tar för mycket tid när jag börjar 7 på morgonen. Sen är jag ledig nån dag här och där men då har jag verkligen inte ork.. Vilket datum är det idag? den 19, idag är det min 3 lediga dag på hela året. Och vissa veckor jobbar jag som sagt 70 timmar i veckan, 40 är normalt. Det finns liksom ingen ork just nu. 

Vilket jag tycker är jättetråkigt. Hade stallet legat på min sida om stan så hade det inte varit några problem alls. 

Då är det liksom på vägen både hem och till jobbet. 

Mina kompisar och även mina föräldrar tycker att jag ska skaffa en egen häst då dom vet jatt jag saknar det, massor. Men jag vet inte om jag vill. Självklart vill jag ha en egen häst, men jag vill helst rida Lottas hästar. 

Det va liksom så speciellt att vara där ute. Jag kände mig verkligen behövd och viktig där ute. 

Och just lotta, som ställt upp och varit som min mamma det senaste året saknar jag mest tror jag. 

från att ha pratat varje dag till dehär. 

Jag förstår om hon är besviken då jag inte förvarnade på rätt sätt kanske, att jag skulle hämta mina grejer. Det ångrar jag självklart. 

Vet inte om du läser dehär men jag hoppas att jag kommer hitta tillbaka till er när tiden finns. 

Jag kommer inom en snar framtid börja plugga, då hoppas jag på mera tid. 

Tiden ute på Rocksta gård va en faktastisk tid, jag har lärt mig så otroligt mycket, Det har varit glädje, svett och tårar. Men något som alltid har funnits där är kärlek. 

Vi alla har haft så otroligt fina band till varandra, har aldrig trivts sådär bra i något stall. Fast jag har haft egna hästar uppstallade i olika stall. 

Så självklart saknar jag det, det är orättvist. 

 

Alla minnen, jag är glad att jag har dom.

Och det finns ingenting jag ångrar. 

Rocksta gård fick mig att se livet på ett helt annat sätt.