Alma Ekström

Detta år kommer antagligen springa förbi, mycket som ska hända detta år. Jag ska flytta hemifrån, ta mitt körkort och imorgon börjar jag på nytt jobb. 

Detta år ska jag prioritera mig själv! Jag tänker inte låta mig utnyttjas av andra människor och jag ska själv inte utnyttja andra människor, vilket jag vet att jag är väldigt bra på. Men som sagt, jag ska prioritera mig, mitt liv. Låter kanske lite egoistiskt, men det är fan dags! 

Nu börjar jag mitt vuxna liv. Nytt jobb imorgon, dags för att hitta en lägenhet, blir lite utseende förändring detta år oxå! Ska bli kul med nytt! 

Utöver alla "viktiga" saker som ska ske i år så ska jag även resa, funderade på om man skulle dra en rövarresa en gång för alla. Eller om man ska dra en slappsemester. Varför inte göra båda? Vi får se. Jag ser ändå fram emot 2015. Många dörrar som ska öppnas! Hoppas det går vägen. 2013 va ett det värsta året i hela mitt liv, förra året va mycket bättre så varför skulle inte detta år bli magiskt? Dom tre senaste månaderna har jag ändå känt att livet blir fan roligare och roligare för varje dag som går. Nu kör vi, 2015.

Godmorgon fredag! Har längtat hela veckan. Jag förväntar mig en grym jävla helg faktiskt. Nu ska jag åka på ett möte sen direkt mot jobbet. Slutar halv 8 ikväll. Hem, äta, sova. Imorgon är det bortamatch i Norrköping sen ska jag äta middag hos Madde, tanken är att vi ska bowla på 12an (stora olearys vid Globen) Niina från laget ska me, Linnea och en jobbarkompis till Madde. 

Kommer avsluta helgen med en middag hemma hos storebror med syrran och deras respektive, singelalma kommer själv! 

Vill Inte säga än, men snart så!!

Vi va och tränade ihop idag, först så hade jag 30min skotträning ,gick så jävla bra, farsan har fixat en kille som jag kör med nu på tisdagar medans farsan kör styrka med pojkar 02. 

Sen gick vi ner och gymmade i ca 30min. Jag ska snart slänga mig i en dusch. 

Imorgon äre hästar, löpning och basket på schemat. Love it! 

Måndag idag, ska hjälpa pappa med å hämta lite företagskläder, sen blir det träning ikväll. Ska även sova hos min fina vän Madeleine. 

Ska ringa och ev boka in lite jobb idag oxå. 

Nä nu måste jag sluta. 

Ha en bra måndag, Puss och kram 

Samtidigt som jag nästan får ångest när jag inte skriver. Det känns som söndag idag.. Tråkigt. 

Får trösta mig med att det faktiskt är lördag, syrran å hennes sambo va över på middag idag. Alltid trevligt å träffa dom! Min helg har varit bra, la mig precis i sängen faktiskt, är sjukt trött. Sov inte så mycket inatt (åååå jag tänker inte säga varför) har varit hos Lotta på Rocksta gård idag, min älskade extramamma. Hon kallar mig för "den förlorade dottern" jag älskar att vara där ute, man kopplar bort allt liksom. Rocksta har tidigare varit min fristad och andra hem, jag vill tillbaka dit. Vi pratade lite planer idag, får se hur det blir. 

Men som sagt, ligger i sängen nu å lyssnar på musik, har lite tända ljus. Min älskade katt ligger vid mina fötter. 

Ska jag vara ärlig så trodde jag inte att jag någonsin skulle älska en katt. Men min lilla Sixten, vilken kille. Han är bäst helt enkelt! 

Skulle aldrig sluta med hästarna men allt går liksom i perioder. 

Har lagt mig i sängen för å vila lite. Syrran kommer hit snart vi ska ta en kaffe sen blir de stallet. 

Ska även träffa Madde ikväll vi ska ta en pw och sen ska jag köpa nya jeans som jag har spanat på. 

Har haft en riktig städdag idag, jag har storstädat mitt rum, städat hela badrummet på övervåningen (inkl väggar å golv) dammsugit hela undervisningen och nästan hela övervåningen + att jag har putsat speglar och fönster! Jag är fan grym ibland. Å allt som allt tog ca 3 timmar. 

Intressant? Haha nja tror inte de, men jag måste säga att jag är nöjd över min insats! Haha. 

Hade även match igår, gick sådär.. Nästa match, då blire vinst!

Sen igår på kvällen va det "tjejmiddag" eller aa man kan nog kalla de så. Grabbarna kom ju efter, haha. Vi va hemma hos Jennifer i Vendelsö. Jag hade en sjukt bra kväll. Va hemma vid 12 somnade vid 1. 

Idag ska jag bara vara i stallet, är ju hästvakt åt Maja nu så. 

Ska försöka få med lite vanliga inlägg här oxå. Känns som att det har varit mycket ang mamma nu. Men jag behövde verkligen skriva av mig, och det blev en positiv effekt tycker jag. Mitt inlägg har delats åt både höger och vänster på Facebook! Jag har haft vänner som har varit i kontakt med tidningarna, vi får se vad som händer. 

Jag har en kompis som är i Asien just nu och kommer tillbaka till Thailand i veckan så hon ska hålla ögonen öppna. 

Samtidigt som jag känner att detta kan jag inte ha som något heltidsjobb. 

Menmen, idag har jag umgåtts med mina fina tvillingar Jennifer och Madde. 

Vi har planerat helgen, det blir tjejmiddag på lördag. Är så taggad! Har även match på lördag, kl 1 i brandbergen ska bli roligt. Är även supertaggad på de! Från och med söndag så är jag hästvakt åt Maja, hon är precis köpt en hingst, skitfin! Ska bli roligt å passa! 

Nu ska jag gå ner och se om de finns nån mat. 

Puss och kram 

Idag/nu ska jag till min skola på upprop till min historiakurs som jag ska läsa. Efter de ska jag träffa Niina, vi ska faktiskt städa i vårat omklädningsrum (för er som inte vet så spelar jag basket) 

Efter de blir det löpning och sen avslutar vi med 1,5 h basketträning. Som sagt, livet rullar på ändå! Glöm inte att tiden går så otroligt fort, ta vara på den. För de tänker jag! 

Det är bara två personer som har varit negativa ang detta inlägg och er vill jag aldrig mera se! Jag är inte arg, men vill bara inte ha några idioter i min omgivning. Jag klarar mig utan negativa personer, det är don positiva jag kommer spara på! 

Jag trodde aldrig (som jag skrev igår) att det skulle vara såhär mycket folk som faktiskt brydde sig. Speciellt inte så många som jag inte kände. Fick ett fint meddelande av en kille inatt 03.17 

Att folk ens tar sin tid? Är chockad, ni alla är underbara och jag kommer aldrig nånsin kunna tacka er alla personligen hur mycket jag än vill. 

Detta betyder så otroligt mycket, vill bara att ni ska veta det. 

Jag har pratat ganska mycket med nära och kära dom senaste dagarna och jag har insett att det faktiskt är dags, igen att ta hjälp och prata med någon. Jag tror aldrig att någon kommer kunna svara på alla frågor som bollar i huvudet. Men bara få prata av mig. I dagsläget är det så otroligt mycket frågor, jag vet inte ens vart jag ska börja. Hur hittar man en person i Thailand? Vill hon ens bli hittat? Detta skrämmer mig så otroligt mycket. 

Inatt vaknade jag flera gånger, jag undrar hela tiden vad min mamma gör. 

Min tanke va ju inte att folk "skulle tycka synd om mig" det var absolut inte de jag hade väntat mig heller. Mest av allt så hade jag hoppats på att mamma skulle reagera, men jag har inte hört ett ljud. Varken från henne eller Peter. 

Jag hade tänkt å avvakta ett par dagar sen hade jag tänkt att kontakta några av min fina vänner som hörde av sig igår som har kontakter i Thailand som förhoppningsvis vet eller kan hjälpa på något sätt. 

Har även fått tips att kontakta Expressen och Aftonbladet, vilket jag har funderat på. Ska självklart höra med mina syskon innan. Då jag faktiskt inte är ensam om detta. Vilket jag är så glad för! 

Jag vill tacka er ALLA som har kommenterat, delat mitt Facebook i lägg, ringt, smsat. På alla sätt och vis, ni är så underbara. Jag visste faktiskt inte att det va så många som brydde sig så mycket! Folk som har erbjudit sig att följa med och leta efter mamma i februari. Åter igen, ni alla är guld värda! Jag känner mig verkligen inte ensam i detta! 

Ni som har hängt med genom åren här på bloggen har säkert märkt att mamma inte är med i inläggen så ofta. 

Vissa har läst inlägget om varför, andra inte. Men tänkte faktiskt skriva de, igen. Det har tyvärr förvandlats till en mardröm. Mina föräldrar skiljde sig andra gången när jag va 9år gammal. Mamma bodde kvar i huset och Pappa flyttade ut. Men hade fortfarande väldigt bra kontakt fast dom inte va tillsammans, men dom gjorde det för våran skull, för att vi skulle må bra. Sen vet jag att dom fortfarande tycker om varandra som person, jag menar dom har barn ihop, alla känslor försvinner inte! 

Dom pratade i telefon varje dag, Pappa såg till att vi kunde åka utomlands, han fixade nya lägenheter/hus, bilar.. Min pappa är nog världens bästa människa, utan att tveka så är han den personen jag älskar mest på den här jorden. Men deras kontakt blev mindra bra när pappa skaffade ny tjej. Den försvann inte men ni förstår själva. Mamma träffade oxå en ny,  Peter. Som alla människor är, trevliga i början. Men han har en baksida han oxå. 

 

Frågar ni mig så har han bara en sida, den är svart. 

Han är motsatsen mot pappa, det är den vidrigaste människan jag vet. Det är synd, för jag tyckte verkligen om honom innan allt spårade. Men.. nä, jag gillar inte honom. Kan inte säga nån som gör det heller. 

Peter är en sån person som inte klarar av alkohol, när han dricker så vänder han ut och in på sig själv. Det är som natt och dag, Mamma har fått så mycket stryk av honom. Han har aldrig rört mig men syrran som bodde hemma hos mamma och peter förstördes psykiskt. Hon fick gå igenom allt. Det gick liksom ut över henne. 

Men jag bodde varannan vecka hos mamma, å varannan hos pappa så jag fick oxå se och höra en del. Då kanske ni tänker, varför gjorde du inget? Men det är så lätt att säga något. Alla tänker nog, skulle min mamma få stryk så skulle jag göra de å de. Jag har oxå tänkt så, flera gånger. Men man vågar faktiskt inte, inte jag iaf. 

Och jag som är så konflikträdd vågade inte en ända gång. Man kan inte tro de, att jag som har en hård fasad skulle vara de. Men så är det. Självklart ångrar jag att jag inte gjorde nått, men jag kan samtidigt inte säga vad jag skulle ha gjort i en sån situation idag. Det är jättesvårt att veta. Det tillhör inte min vardag längre. 

Det var sjukt jobbigt när dom skulle gifta sig, jag va inte me när dom gifte sig. inte nån av mina syskon heller. 

Dom köpte ett hus ihop, en kanonfin villa i svartbäcken. Där jag fick eget rum. Jag ville verkligen bosätta mig där, men jag fick aldrig den ron. Jag kunde inte slappna av, det blev inte som hemma hos pappa där allt är perfekt. 

Jag valde att bo hos pappa på heltid då jag som sagt försökte bo iaf varannan helg hos mamma. 

Jag bröt kontaken med mamma i ett år, och under tiden flyttade dom till en lägenhet på andra sidan stan. 

Men det va som vanligt, dom bråkade och mamma fick stryk. Han gav sig på våran lilla hund, helt från ingenstans.

 

Det gick så långt att jag blev kallad till rättegång, han blev fälld och skulle ha fått 6 månader i fängelse, men det blev aldrig av. Dom fortsatta sin vardag, åkte utomlands ett par gånger om året, båkade, reste ännu mer. 

Mamma blev inlagt på psyket för utsatta kvinnor.. 

sommaren 2013 hände något jag aldrig trodde att jag skulle få uppleva, jag hade varit ute och ätit med mikaela i stan, vi satt på tåget på väg hem, Mamma ringer och gråter, jag förstod direkt vad som hade hänt.. 

Men jag fick nog och sa emot henne, att du kan inte leva såhär. Jag satte henne på plats. För första gången. 

En kvart senate ringer hon igen och berättar att hon ska hoppa framför tåget, och jag har precis klivit av tåget hemma i Tungelsta och mamma är på andra sidan stan, hela världen rasar och jag faller ner på marken, gråter och skriker, medans mamma berättar hur mycket hon älskar mig och att hon inte vill leva mera. Jag gråter, gråter, gråter. Och säger att jag inte vill, men mamma hade bestämt sig. Jag lägger på och ringer upp Lotta (som jag red hos, och även "bodde" hos då) hon berättade för mig hur jag skulle aggera och att jag skulle ta nästa tåg mot stan, där hon skulle plocka upp mig på stationen.

 

Jag ringde polisen och gick ut med hundar och helikopter. Dom stängde av tåglinjen, och hittade mamma tillslut vid spåret.  Mamma följde självmant med till psyket för utsatta kvinnor där hon låg 2-3 dagar. Våran hund som vi hade då var jag tvungen att hämta då jag visste att mamma skulle bli inlagd ett par dagar, men en polistjej påstod att milo (våran hund)skulle klara sig själv. Men jag sa till henne att det låg krossat glas i lägenheten, men hon lyssnade inte. Jag fick bara dryga svar av henne. tillslut fick jag tag i en manlig polis som sa att det var självklart att jag skulle hämta milo, vi kom överens att mamma och poliserna skulle ta med milo till psyket där jag hämtade honom. Det jag stör mig mest på va av den kvinnliga polisen som påstod att mamma va jättearg och inte ville träffa mig. Vilket inte alls stämde, dagen därpå skrev mamma att hon inte alls va arg på mig, tvärt om. Så jag förstår verkligen inte va den polisen fick de ifrån. När jag träffade några poliser utanför psyket på kvällen så sa dom att mamma uppskattade det jag hade gjort och att jag hade skött mig jättebra och att jag hade gjort precis som man skulle. Vissa poliser förstår jag mig inte på, och vissa är så jävla trevliga! 

Polisen omhändertog Peter den kvällen oxå men släpptes dagen där på. 

Mamma va tillbaka hemma efter ett par dagar. Dom blev tillsammans på nytt, och jag blev än en gång besviken. 

Sista gången jag såg min mamma va den 22 december 2013. I freb/mars fick jag ett samtal av henne när jag stod på jobbet, det blev ett ganska långt samtal. 

"Älskade Alma, jag ska flytta"

- själv? 

- jaa, Alma.. Helt själv. Vill du veta vart? 

Det ville jag självklart göra. 

"Sitter du ner?" 

Jag ska flytta till Thailand, jag har fått jobb och lägenhet och kommer flytta inom kort. 

Jag grät av lycka, min mamma skulle äntligen bli fri. Hon började prata om vad jag skulle ärva, det va smycken å det va det ena med det andra. 

Tiden gick och jag och mamma pratade inte så mycket men vi bestämde att vi skulle ses innan å säga hejdå osv. 

En dag när jag har vaknat så loggar jag in på Facebook där jag ser att mamma är på Arlanda och dricker champagne, med Peter. 

Jag blev besviken, ännu en gång. 

Efter ca två veckor ringde mamma mig en kväll, hon grät.

Hon berättade att hon saknade mig och att hon va ledsen över att hon bara lämnade utan att säga något. Hon sa även att hon ville att jag skulle komma ner och att hon kunde betala halva min biljett. Efter de hade vi kontakt via facebook i perioder. 

En dag när jag och min fina vän Madde va på väg hem från landet så skrev mamma till mig via fb: Jag behöver 3000kr nu ! polisen är utanför mitt hotellrum och vill ha 3000kr. Jag får panik men vågar inte säga något till madde. När jag hemma så ringer jag upp mamma, hon är helt förstörd! Hon berättade att hennes visum hade gått ut och att hon inte hade råd med ett nytt. Och skulle inte hon betala polisen inom 1-2 dagar så skulle hon bli häktad, i Thailand. 

Jag brast ut i gråt, jag ringde pappa men han ville inte ställla upp. Han sa att han har ställt upp tillräckligt. (vilket han faktiskt har, jag förstår honom) jag ringde Daniel men han hade inte 3000kr att lägga ut. Jag hade det men eftersom att jag och Mamma inte har samma bank så skulle de ta för lång tid. 

Jag lyckades få hjälp av min kompis och hennes mamma som förde över direkt. 

" Hur ska jag kunna tacka dig alma?"

- jag vill att du tackar mig genom att komma hem till Sverige och bli min mamma igen. 

Sen gick det nån vecka, jag och miranda hade precis kommit till Turkiet på semester då mamma skrev till mig på fb. 

Såhär skrev hon: med små piller flyger man lätt, sålt alla mina kläder, typ. Har iaf sålt allt guld. Och det värsta av allt: jag säljer mig själv för att överleva, tar alla jobb jag kan. 

Först så trodde jag på allt, men nu vet jag inte. Jag har inte pratat med henne sen jag var i Turkiet. Hon bad om mer pengar, och då hade jag redan skickat över nästan 20 tusen (thai..) 

Jag visste att mamma inte bodde ihop med peter längre, det hade en svensk tjej skrivit till mig här på facebok. Hon hade träffat mamma, och hon hade tagit hand om henne i 2-3 dagar. Dom hade gått ut och ätit, hon hade pratat med mamma och hon hade pratat så bra om oss här hemma. om mig, mina syskon, min pappa. 

Kvinnan berättade att hon såg på mamma att hon hade börjat må bättre av att få prata med henne. Mamma hade bett henne att kontkta mig. Vi pratade i telefon och vi smsade hon hjälpte till med att fixa fram vilket hotell mamma hade bott på senast.

Men jag fick aldrig tag på min mamma. 

Jag skrev till peter, såhär skrev jag: Hej Peter! tänkte höra om du vet något ang mamma, jag är sjukt orolig och vill att hon kommer hem. jag har både ringt och skrivit men jag har inte fått något svar. Snälla kan du hjälpa mig?

Jag fick inget svar. Inte ett ända ord!! 

Det gör mig så ledsen, hur kan man vara så ond. 

Jag kopierade medelandet och skickade det till honom idag (20/10-14) kl 10.50

har fortarande inte fått något svar.  

Jag skrev även till Mamma idag 20/10-14 Kl:10.46 : Hej Mamma berätta gärna hur du mår och vart du bor. Jag och Pappa tänker på dig varje dag och pratar om dig ofta. Vill att du ska veta att vi självklart bryr oss om dig. Snälla mamma hör av dig, jag kommer till thailand i februari. älskar dig. 

Detta är min historia om min och min mammas udda relation, jag började skriva dehär inlägger för 5 månader sen och då va inte tanken att jag skulle publicera detta. Men idag tog jag beslutet att göra det. Varför inte? 

Jag vill att ni ska vara rädda om varandra och kämpa för era nära och kära. Och tänk på vilka beslut ni tar. Det är så lätt att hamna i klorna på en annan människa. 

 

Allt jag har skrivit är sant och jag har inte överdrivit något, tvärt om. Jag har valt att inte skriva om allt då det fortfarande är jobbigt att tänka på. 

Detta är inte ett inlägg för att då uppmärksamhet detta har varit min vardag och jag kämpar fortfarande för att få ett stopp på det hela. 

Det är även väldigt många av mina vänner som frågar min och jag säger bara att hon bor och jobbar där, att hon lever ett vanligt liv. Men detta är tyvärr sanningen. 

Ljusen är tända, sjukt mysigt. Ska läsa lite ur min bok sen blir det godnatt. 

Ni får sova så gott! 

Puss och kram 

Lite kort om helgen: utgång i fredags, igår blev det en lugn kväll framför tv:n. 

Idag har jag lunchat med Emelie och Niina, efter de drog vi till brandbergen där vi spelade match mot Katrineholm som vi spöade med 20p.

Sen nu på kvällen har jag varit på Elvskogen, kvällt lovisas hästar och hästarna på Evidensia djurklinik. 

Som rubriken säger, imorgon börjar jag i skolan. Ska plugga två ämnen som jag inte kunde läsa i gymnasiet. Sen efter de blir det pluggande till polis och allt vad det innebär. Ska bli roligt att få gå tillbaka till plugget! 

Nä ni.. Nu ska jag duscha!

Puss och kram