Alma Ekström

Har haft ett ganska tungt år som sagt, men sommaren har iaf varit underbra! Och jag kommer sent att glömma den.

Tack till er ALLA som har delat den med mig. love you!

 

Studenten

13..  inget vidare tal..  Inget vidare år. Jag tänkte förbereda er på ett litet depp inlägg nu men känner att jag måste få ur mig detta. Har tänkt länge på dehär inlägget faktiskt. 

Depp inlägg kanske inte är de mest passande ordet men aja.. Ni får tolka de hur ni vill.

Iaf det har varit ett tungt år för mig hittills, året började dock bra, fanns inget å klaga på. Men den 11 Mars började det gå utför, Daniel tog steget och vi gjorde slut. Vilket jag aldrig trodde skulle hända, vilken INGEN trodde skulle hända. Visst vårat förhållande gick upp och ner, precis som alla andras förhållanden.

Men något jag blir trött på är när folk lägger sig i för mycket. Många säger att vi gjorde slut pga att jag va i stallet för mycket.. 

Jag mådde väldigt dåligt i början, vet inte hur många kvällar pappa har tröstat mig, och mutat mig med grejer och planer. Jag flyttade ifrån lägenheten som vi bodde i, mot min vilja.. 

Tiden gick och jag valde att säga upp kontakten med Daniel. Mitt hjärta, mitt allt. Jag ville inte men jag va illa tvungen. Och det sjuka är att jag mådde bättre utav det. 

På min student fick jag ett sms, och där skrev han grattis och hur stolt han va över mig, att jag hade klarat det. 

Min dag blev ännu bättre! Men efter min studen mådde jag sämre, jag saknade min Daniel så otroligt mycket. 

Jag fick hem min häst en vecka innan studenten, en häst som enligt papper skulle vara fullt frisk, jag fick hem en häst med raka motsatsen..

Jag fick ännu ett berskymmer.. Min häst mådde inge bra, jag mådde inge bra. Jag höll mig undan från den platsen där jag verkligen kunna glömma alla problem. Jag valde att göra annat. 

Stallet.. min fristad. Som jag är så glad över att jag faktiskt har. Utan hästarna och framförallt Lotta, min extra mamma, älskar henne så otroligt. Hon har stöttat mig genom ALLT. 

Jag pratar mer med henne än någon annan vuxen, mer än mina föräldrar. 

Hela sommaren 2013 gick åt till att försöka hjälpa min sjuka häst.. Jag jagade veterinär efter veterinär.. 

Så valde jag att skicka tillbaka min prins, ett riktigt tungt beslut. 

Att behöva skiljas från sin ögonsten.

I samma veva blev min hund sjuk.. Min lilla vovve som jag har haft sen 5års ålder, jag satt en hel natt och vakade över min lilla kille. Men han klarade sig på håret..

En vecka senare får jag ett samtal av min mamma som då ska ta sitt eget liv, och jag som bor på helt andra sidan stan kan inte göra något.. Hade precis hoppat av tåget hemma i Tungelsta när jag fick samtalet.

Ner på marken, skrek och grät, Mamma jag vill inte, lämna mig inte.. - jag måste få göra dehär alma, jag orkar inte längre. De är inte ditt fel, jag älskar dig. klick.

Kommer aldrig glömma det. 

Mycket skit har hänt i år.. Och jag förstår inte hur jag har kunnat klara av detta. Men en sak är säker, utan mina nära och kära hade jag inte klarat av dehär.

Vilken 19åring hade gjort de? 

Jag är så stolt över mig själv, att jag har klarat av dehär. Idag känner jag mig starkare än någonsin. 

Jag är långt ifrån hel, men fan så mycket bättre idag. 

 

Hej och hallå! Red Monté för en av sveriges bästa montéryttare idag, kan ju börja med å säga att jag inte kommer kunna gå imorgon. Dom korta stiglädrerna tar död på mig.

Hela benen och rumpan + ryggen tränas i monté.

Snacka om vilka ben jag kommer ha nästa sommar! rumpan å ryggen är det inga störra fel på men tänk bara om ett år, vilka ben!!

Monté kursen börjar den 15 aug, en dag i veckan är den på solvalla, Elitloppet nästa??

Här kommer några härliga bilder från idag:

 

Tänkte att jag skulle skriva av mig lite ang Oscar, lämnade tillbaka honom förra helgen om jag inte minns helt fel.

Jo förra helgen va det. Skulle bara ha haft honom under sommaren ändå men jag har inte kunnat rida honom nått ändå så jag valde att lämna tillbaka honom.

Jag fick hem honom ca en veckan innan studenten och jag va hur glad som helst. 

Kom till stallet ganska sent på kvällen, lotta mötte upp oss på stallplan medans vi lastade ur å fixade. 

Hon såg på en gång att han inte va helt 100 i höger bak. Men vi antog att han kanske bara va stel efter den långa resan till Stockholm. Dagen efter såg han bättre ut, ingen hälta osv. Så vi stack ut och joggade en sväng lotta och jag. Kände absolut ingen hälta på honom där heller, och lotta såg heller inget. 

Hon tyckte dock att han hade ett fint steg. 

När vi kom tillbaka till stallet sa en stallkollega att Oscar såg halt ut, vi bestämde oss för att göra böjprov på honom. Och då visade han hälta mest på höger bak men även vänster. 

Och de är ju svaret på varför jag inte kände något när jag red. Är en häst halt på flera ben så känns det inte av. 

Jag fick ställa av Oscar och låta honom gå i en hage resten av tiden samtidigt som vi hade folk ute som kollade på honom, men alla sa att en utbildad veterinär måste komma ut och titta på honom. 

Vi kände igenom honom och det visade sig att han va ledöm i dom flesta lederna, muskelöm, drog vi naglnarna längst med ryggen så va det nästan så han la sig ner.. 

Svullen i bakkäna, för små skor, allt för långa tänder. Hela hästen va upp och ner, och jag kände mig också de. 

Mitt lilla hjärta mår inte bra.

Jag jagade efter massa olika veterinärer i ca 5 veckor innan jag och Lotta bestämde oss för att lasta och åka in till Solvalla kliniken med honom. 

Där gjorde vi böjprov och han visade en kraftig hälta i höger bak (kotan) 

Vi sprutade honom i kotan och åkte tillbaka hem. De veterinärbesöket kostade 4500:- 

Helt sjukt.. Vi ställde in honom på box i 24 timmar, sen ville veterinären att han skulle gå i rasthage i minst 3-4 veckor sen skulle jag börja sätta igång honom långsamt. 

Men då fick jag nog, jag orkar inte se min häst må dåligt längre. Lotta sa också ifrån jag fick en vecka på mig sen skulle Oscar vara borta från gården. Då hon inte vill se mig ledsen för att min häst mår dåligt.

Jag fick ringa till Sandra och säga att ni har en vecka på er att hämta hem honom, det blev ett långt samtal om vem som skulle betala vad och vem som skulle se till att Oscar fick åka tillbaka. 

Men det slutade med att Sandra och hennes kille kom upp till Stockholm och hämtade Oscar för en vecka sen. 

Det gjorde så ont när mitt lilla hjärta åkte, troligtvis va de sista gånen jag såg honom. Pga allt bråk som pågick innan dom lastade och åkte, det va kaos inne i stallet. 

vem ska betala vad, vem som har brytit mot kontraktet, vem som kommer gå vidare med vad, 

Näe blää säger jag bara. 

Nu vill jag inte säga för mycket heller då detta faktiskt är en blogg och jag har ingen aning om vem som läser. Men jag har iaf inte gjort något fel, jag har inte brytit mot något kontrakt. Jag har hört av folk som inte ens har något med detta å göra att jag har gjort för mycket. Jag har lagt ner allt för mycket pengar, kärlek, tid på dendär hästen som jag egentligen borde ha skickat hem för två månader sen. Folk har bett mig att skicka tillbaka honom men jag har varit allt för envis, jag har velat göra de jag har kunnat och nu har jag gjort allt för mycket. 

Jag såg till att han fick vård, jag har masserat med maskiner, laser, liniment, massa olika medel. 

Jag har verkligen försökt. 

Och nu hoppas jag verkligen att Sandra tar detta på allvar och fortsätter att behandla honom. Tar ut en ny veterinär och behandlar hans andra delar.

Fyfan vilken resa det har varit, denhär sommaren skulle vara mysig tillsammans med Oscar.. men jag har bara suttit på honom 2 gånger. 

Jag har inte hört ett ord heller från Sandra på en vecka vilket skrämmer mig. För hon sa att hon hellre skulle ta bort honom än att slänga ut tusenlappar på honom.. 

Då vi räkande ut att han inte kommer bli frisk under 10 tusen och de sa hon att då får han hellre åka till dom gröna ängarna, vilket jag tycker är helt sjukt. 

Isf kommer jag kräva tillbaka min älskade lilla häst. 

Jag har haft honom sen jag va 14år, det är min första häst och första kärlek, min Ädla Oscar.