det gör så ont..

Nu förstår jag verkligen hur mycket jag behöver dej.
Från att vara min vardag, mitt allt till en dröm..
Jag kan inte förstå att söndagen den 29 november
var kanske den sista dagen vi hade ihop.
Det känns som att det var ett år sen..



att något aldrig kan sluta göra så ont,
smärta och sorg som en gång var glädje
och tillhörde min vardag.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0