Tankar osv
3 hela dagar har gått sen storebror åkte. Det är tomt, riktigt tomt. Tycker att den här veckan har gått rätt segt faktiskt, men det är väl bara för att han inte är hemma. Tiden går långsammare när man längtar efter något.
Det gäller att tänka posetivt nu.
Han kommer hem snart. Innan han åkte sa han att jag skulle försöka att inte vara så mycket ensam. Umgås mycket med mina kompisar och mr guld. Nu har dom ansvar över mig, speciellt bea sa han.
Och det har jag gjort, han umgåtts mycket med mina kompisar denhär veckan. I måndags var jag hemma hos elin, sov även över där. I tisdags var jag på bio med mr. Och i onsdags sov han här. Igår var jag dock bara hemma och då gick det en massa tankar till storebror. Men samtidigt tycker jag att det är okej, han har nyss åkt och jag behöver tänka på honom. Vad han gör, hur han mår. Och det viktigaste som jag vet är att han lever för det han gör och att det är det bästa han vet. Det känns hur bra som helst.
Jag kan känna mig väldigt ego ibland faktiskt, men det har jag sagt till mina närmsta att jag pratar väldigt mycket om migsjälv och det som handlar om mig. Men jag är medveten om de och jag har sagt de.
Jag kan erkänna att jag har pratat mycket om mr, men varför ska man inte prata om det som gör en glad?
Han har fått mig att klara av en del jobbiga saker, faktiskt. och jag är glad över att jag har honom. För utan honom hade jag faktiskt mått mycket sämre än vad jag gör nu. Och det är inte bara pga honom så jag mår bättre än vad jag "vore" jag har otroligt fina vänner också. Men jag förstår inte varför folk inte tål att folk pratar om de dom är stolta äver eller kanske mår bra av. Det gör man inte för att skryta, absolut inte. Kan dom inte bara vara glada för deras skulle när man har haft en tuff period. Absolut kan det vara jobbigt och lyssna på. Men ibland kanske man får tänka hur den andra personen tänker. Att tex jag är väldigt glad över att jag har träffat någon som gör mig glad och kan få mig på andra tankar. För jag pratar hellre om honom än mig mamma som har en man som slår henne och ska in i fängelset eller en storebror som jag tyvärr inte kan berätta om här i bloggen varför jag mår dåligt över att han är borta. Men så är det. Denhär hösten har jag inte mått så jävla bra. För att Mamma mår dåligt, Anders har precis åkt. Och jag har skippat skolan pga de. Och de vissa inte har förstått är att jag har skippat skolan pga jag inte har orkat. Inte för att jag inte orkar kliva upp på morgonen. Jag har faktiskt gått runt och tänkt på de i några dagar. Ibland måste man tänka på den andra personen som man kanske stör sig på, hur tänker han/hon, hur mår den personen. Det finns en anledning till varför han/hon pratar så mycket om vissa saker. Det kan vara för att skryta, eller för att man är glad över en viss sak. Eller så tänker man bara inte på det att man kanske pratar väldigt mycket om en grej. Men från min sida så är det för att jag har glad, vill absolut inte skryta. Det var samma sak som när jag skulle få min häst, Oscar. Nån vecka innan när jag längtade som tusan, då pratade jag bara om honom. Jag var så sjukt glad att få hem en häst. Är det så konstigt?
Eller som nu, man träffar en person som man trivs bra med och mår bra med. Då vill man också självklart prata om det. Jag förstår inte vad grejen är. Att folk inte kan vara glad för någon annans skull. Istället stör dom sig.
