Alma Ekström

Bara ett par dagar efter att jag hade publicerat förra inlägget kom mamma tillbaka till Sverige. 

Jag tror att jag träffade mamma nån gång i jan/feb första gånger efter hon kom hem. Den känslan, så jävla konstigt, positivt. Går inte att förklara. 

De här inlägget är tanken att det ska vara positivt, jag är så stolt över min lilla mamma. Kommer säkert skriva de 10 gånger till. Men jag kommer aldrig sluta vara de. Hon är nog den starkaste personen jag känner och vet. 

Jag beundrar henne 10 gånger om! Min krigare. Jag pratade med mamma senast igår, vi pratade säkert 30 minuter, vi skrattade å skrattade. Och för 6 månader sen trodde jag aldrig att de skulle ske igen. Jag tror inte att det va någon som trodde att mamma skulle komma tillbaka. Men på så kort tid har min mamma ett helt nytt liv, på rätt sida av jordklotet. Hon är sitt jobb, sitt lilla hus som hon pratar så mycket bra om. En liten bil. Tårarna bara rinner när jag skriver, jag är så glad för hennes skull. 

Jag trodde verkligen aldrig, aldrig att jag skulle få se henne igen. 

Det va en väldigt tung tid när hon va borta, ibland gick man och väntade på att få ett samtal att hon inte kommer tillbaka. De va så overkligt. Man trodde inte på sig själv. 

Jag minns inte riktigt men jag tror inte att jag riktigt pratade med nån i min närhet om de. Jo, säkert Daniel. Å pappa men jag minns inte att jag har haft långa diskussioner ang de. Pappa och jag bestämde att jag skulle gå iväg en gång i veckan å prata av mig, tror att jag gjorde de 3-4 gånger. Men jag kände att det bara blev bättre för stunden.. Det blev så mycket prat ang mig och jag ville ju prata om mamma, jag hade 1000 frågor. Åå andra sidan kan ingen svara på dom..  På senaste tiden har jag drömt om Peter (mammas ex) vid några tillfällen. Och varje gång när jag ser honom i min dröm  är det som att jag först inte känner igen honom sen blir jag ledsen när jag inser att det är han. Och han bara står å tittar på mig utan att röra en min. 

Jag är absolut inte rätt för honom, men blir obehagligt att drömma om honom. 

Att en person kan förstöra såå mycket. Nej, han är borta nu! 

Mamma skulle dehär inlägget handla om. Känner att jag drar iväg i skrivandet nu men de får bli så nu. När mamma va borta kände jag mig så hjälplös. Tänk er själva att sitta på andra sidan jorden å inte veta ett skit om personen ni vill hjälpa, vart han/hon bor osv. Mardröm. 

När Aftonbladet och missing people hade läst mitt inlägg och sagt: vi kan inte hjälpa er "de är ett för stort fall" då kändes de så tungt. Men det löste sig ändå, världens bästa mamma tog sig hem tillslut. Och jag är så glad för hennes skull. Vi är en familj igen och jag kan inte vara mer stolt att kalla henne för min mamma. 

Alla människor gör sjuka saker här i livet , alla! Och jag tror att de bästa man kan göra är att stötta varandra. Säga vad man tycker å tänker. Men aldrig vända ryggen åt den som faktiskt behöver hjälp. Sen är det självklart svårt att hjälpa någon som inte vill ha hjälp. Men jag kan iaf säga med gott samvete att jag har iaf gjort allt jag har kunnat. 

Åter igen, jag är så stolt över min älskade lilla mamma. Och faktiskt över mig själv oxå.